Det var idrottsdag i måndags. Det var coronavirus också. Stor del av personalen var inte på plats.
Goda råd var dyra, och raska repliker för snabba beslut var arbetsmodellen.
Årskurs 4 får ha sin dag kvar att göra.
Årskurs 5 och 6 skulle minsann få sin dag.
Mycket planering och lika många olika bokningar var gjorda.
Det bara skulle gå.
Juniorerna skötte sig utmärkt! Med beröm godkänt! Det är verkligen läge för storberöm och varför inte extra mums på fredagstacon eller något liknande!
Jag lämnade stationer som siste man.
Från personal och funktionärer multihall, bowlinghall och curlinghall fick våra elever mycket beröm.
Eller som två av funktionärena sa, oberoende av varandra:
" - Om alla grupper skötte sig så här, då är det ju roligt att få besök!"
Det började som en nyhet bland andra om ett virus i den kinesiska staden Wuhan. En 11-miljonersstad som väl de flesta av oss inte ens visste att den fanns. Men det gjorde den.
Viruset flyttade sig lite västerut. Men det var ju ändå långt därborta i Mittens rike.
Så drabbades Italien. Landet blev i rasande influensfart ihopskrynklat till en synnerligen sunkig köpispizza.
I Sverige var det tider för sportlov.
Klart man åker på skidsemester till norra Italien där coronaviruset just då härjade som värst.
Nu är det här.
Inga smarta smartphones eller platta platt-TV skyddar oss. Finns ingen App som hjälper.
Om ni frågar mig, så är det inte viruset som är farligt; det är hur människor beter sig.
Kommer ni ihåg den tokvarma sommaren i Sverige för två år sedan?
I runda tal dog en äldre människa varje dag.
Det gjordes inga fyllda nyhetsprogram om det. Det skrevs inga osande fetrubriker om det dödliga faktumet.
Jag har pratat mycket med barnen om det här.
Bara så ni vet.
Flera av våra elever tror att de kommer att dö om de får covid-19 i sig.
Så långt har mediaflödets hets mot riskgrupp nått.
Om ni frågar mig, så har vi en hjälte.
Mitt i stormen, där nyhetsfolket trycker upp sina frenetiskt scoopsökande mikrofoner och sensationslystet ställda påståenden i frågeform, står han lugn, saklig, samlad och fullständigt genomtänkt i vrålbruset av alla oupphörligt upprepade frågor.
Mordhoten i det närmaste haglar över honom. Sociala medietroll sågar honom längs med fotsulorna, men han står stadigt kvar.
Det är som i den spännande långfilmen. Hjälten och dennes få vänner har blivit inträngda i det ensliga gamla huset, eller om de är nedtryckta i det råkalla leriga diket.
Långt borta kommer fienden övermäktigt i full kraft rullande allt närmare.
De goda, underlägsna har bara några kulor kvar i sina slitna gamla vapen.
Goda råd är mer än dyra.
Situationen känns hopplös.
Avgörandet närmar sig.
Alla nästan skriker - Skjut! Rusa! Anfall!
Men vår hjälte står stadigt tryggt kvar. Fåordig. Säger inte mycket.
När de största rösterna i det närmaste vrålar, säger vår hjälte:
" - Vi väntar."
Han heter Anders Tegnell och är vårt lands statsepidemiolog.
Han är som hjälten i filmen.
Det finns ingen mening i att panga på mot fienden när den är långt där borta.
Vänta, vänta, vila på hanen.
När ögonblicket är det rätta, när effekten blir som störst, då drämer vi.till.
Mitt i allt elände, allt jobbigt, tråkigt och trist, är det väldigt intressant att samtala med barnen om det som nu händer i vårt land och i världen.
Det här är en kris. Hur bra är vi på att hantera den?
Kvinnan som stod och öppet grät på ICA Maxi i helgen som gick, för det fanns ingen mjölkersättning kvar till henne att köpa, för att kunna flaskmata sin bebis; är det vettigt?
Släpa hem 50kg mjöl och 1000 toarullar, är det vettigt?
I nöden prövas vännen.
Det görs så mycket gott i tider som dessa.
En elev frågade mig varför nyheterna bara berättar om det tråkiga och det jobbiga?
Det är sådana frågor som gör läraryrket så fantastiskt.
Eller när jag satt med två pojkar en lunch alldeles för några dagar sedan, och de berättade att fler människor i tider som dessa borde vara som Emil. Visst gör han tokigheter, den pojken. Men han vill inget illa - och han bryr sig jättemycket om andra människor. Särskilt de utsatta och svaga.
De som vi kallar riskgrupp.
Skolan är inte bara matematik, svenska, historia och bild. Den är livskunskap. Det är möte mellan människor. Bild-ning för livet. Det är ett drivande mind-set att vilja dit.
Nöden är uppfinningarnas moder.
Tillsammans ska vi gå starka ur det här.
Vi har upplevt värre.
Vi kanske kommer att i olika grad bli skadade.
Men vi kommer att ta oss igenom det här.
Tillsammans med er, era juniorer och alla oss på skolan, ska vi göra den här tiden till en tid vi aldrig glömmer.
Igår sa juniorerna tydligt och klart till mig, att de inte vill ha någon distans- eller hemundervisning. De vill gå i skolan.
Visst kan man böla lite för mindre?
Tänk er om sisådär 30 år. Era barn, våra juniorer har egna barn.
En dag kommer de barnen hem och frågar om något de hört i skolan:
Mamma, pappa? När det var coronavirus i Sverige, levde ni då?
Matematik
Vi fortsätter med procentandet. Era juniorer ska bli skickligt duktiga för sin årskurs 5-nivå. Men några procentare, det ska de aldrig bli.
På sidorna 80 - 88 har barnen markerat de 28 uppgifter som jag valt ut dem att göra.
Om vi sätter siktet att vara klara på torsdag, blir det 7 uppgifter per dag.
Några korta genomgångar, kommer jag att ha. Men mest planerar jag att gå runt bland era juveler och höra mig för om att de mer eller godkänt mycket fattat galoppen.
Gångertabellerna gnuggar vi givetvis en dos på måndag.
På sidan 89 i huvudboken finns det en sammanfattning vilken jag härmed ger er fullt mandat att förhöra era ljuvlingar på. ( Stefan )
Svenska
Till veckan som kommer ska vi ta oss en titt på hur olika berättelser börjar - och slutar.
Självklart kommer vi också att öva oss lite på några knep när det gäller fånga läsarens intresse i början och slutet av en berättelse.
I huvudboken blir det sidorna 136 - 143, och i övningsboken gör vi sidorna 86 - 88.
Egen lästräning i skönlitterär bok blir det - som alltid - en dos av varje dag.
Som den vanliga rosen på veckosvenskans tårta kommer de tio orden att lära sig stava rätt + betydelsen utav - för att berika ordförrådet - om så blir fallet.
Här kommer de tio orden:
procentare
in medias res
indragen
dunkel
kvaddad
kombinatorik
spendera
banderoll
hjälplös
skimmer ( Stefan )
Engelska
Till fredag 27 mars, sista fredagen den här månaden, gäller samma glosor som var till idag.
Eleverna kommer också att skriftligt få svara på frågor utifrån texten "Just a game".
Det blir enkla frågor med enkla svar.
Målet är fortsatt att träna barnen i att våga säga/skriva saker på engelska.
Därför, från idag och sex dagar framåt, har ni absolut mandat att precis hur mycket som helst, när som helst, ställa frågor, fråga frågor och hagla frågor utifrån texten. Exempel kan vara frågor som: " - What did Georgia´s father say?", " - What did Georgia grabb?" eller " - What did Mel and Georgia know about the Clarks?"
Här kommer glosorna för vecka 13(Fredagen 27/3), lite för säkerhets skull:
- går mig på nerverna get on my nerves
- måste have to
- smutsig dirty
- göra, laga make
- en gång once
- damma dust
- skaka shake
- grejor gear
- serietidning comic
- håll mun shut up
- tv telly
- städa tidy up ( Stefan )
Avslutande rader
Nu har vår riksdag unisont bestämt en ny lag, som ger möjlighet att stänga skolor vid extrema situationer - om det är absolut nödvändigt.
Där kommer det igen.
Skolan är viktig.
Skolan är bland det absolut sista man rör.
Politiker och beslutsfattare världen runt vill visa muskler och handlingskraft och stänger ner allt. Minigolfbanor, hotellpooler och skolor; allt på ett och samma bräde.
Jag är imponerad av barnens klockrena klartänkthet, när de frågar mig om vad som händer på andra sidan covid-19?
Själv minns jag min låg- och mellanstadietid.
I 60-talets Sverige fanns inte några trippelvaccin och Google hangouts.
Det bara ingick i barnuppväxten att man skulle igenom mässling, vattkoppor, röda hund och påssjuka.
Så var det bara.
Påssjuka fick jag otroligt lindrigt, och den baskelusken svepte förbi mig över en helg.
Under veckan som följde var vi 4 elever kvar i klassen på Kvillebäcksskolan utmed Herkulesgatan på Hisingen.
Föräldrar kom med jämna mellanrum och hämtade papperspåsar packade med skolböcker.
Vi som var i klassrummet hade väl aldrig fått så mycket specialundervisning som då.
Vad vill jag säga med det här?
Det är inte helt lätt skriva blogg i tider när dagstidningarna från första till sista sidan, när nyhetsprogrammen från start till mål vinklar viruset på alla uppkomliga möjliga och omöjliga sätt som finns och i stort sett allt handlar om en och samma sak.
Jo, det finns en mening i det jag skriver.
Vi på skolan vill i era juniorer, tillsammans med, ingjuta lugn och sans. Helt enkelt en studiero i det upprörda hav som världens nyhetsocean just nu är.
De får komma till skolan. Träffa klasskompisar och skolkamrater. De får känna rutin och trygghet i att tillvaron så sakteliga säkert strävar sig vidare.
Givetvis är detta något som gäller alltid!
Men just nu, i dessa dagar, i denna coroniska tid, vill vi från Östra skolans sida skicka budskapet till just er junior, att vi finns här. Vi står här under skoldagens tid, och - precis som alltid - just som den tystlåtne härföraren med sina få vapenbröder och systrar i det leriga diket eller det uttjänta lilla rucklet till hus, kommer vi att göra de rätta insatserna på det rätta stället där de biter som mest, där effekten är som störst.
Helt enkelt, vi finns här på skolan för dem.
Från alla oss till alla er - Ha en mycket välförtjänt helg!
Det är ni värda!
Vid tangentbordet
/Stefan
