Sommarlovsrader

Sommarlovsrader - Östra Skolan 200612

Ett läsår är tillända. Inte var det längesedan det var augusti.
Det är konstigt, det här med tiden. Farten är ju konstant. Ändå, i dessa mobilbetalningstider, swishar veckor, månader och terminer förbi.
Lägger man då till att termin på engelska heter semester, kan man bli lätt snurrig för mindre.
Katja Ahlin gav mig ett uppdrag, tydligt och rektoriskt, när jag fick tjänsten jag sökte; skapa ordning och struktur i årskurs 5, få in mer skolmotivation och målinriktning.
" - Aj, aj, kapten, sa jag och funderade sommaren -19 igenom en planering på hur jag ville gå till väga.
Idag sitter vi med facit i handen.
Uppdraget är inte klart ännu, men vi är kan man säga halvvägs, för två av de fyra terminerna har förlupit, och vi har innan avslutningen före högstadiet hälften kvar.
Som jag ser det, har det hänt mycket i årskurs 5.
Det finns att jobba med, men det gör det och ska det finnas i alla klasser och hos alla elever.
Nu tillhör jag den där "old school" - där vi på Lärarhögskolan i Luleå där jag gick hade mängder av metodik, ett ämne som i alldeles för stor utsträckning har fått stryka på foten i dagens moderna lärarutbildningar.
Med emfas kommer jag tills jag dör förfäkta övertygelsen om att viktigare än den skoliga utbildningen är den personliga utvecklingen.
Hellre umgås jag med en varmt personlig mindre vetande, än en kallt opersonlig professor.
Era adepter, juniorer, ljuvlingar och juveler är var och en unika.
Därför ska vi i skolan, när vi jobbar med dem, möta och bemöta dem alla utifrån faktumet i raden ovan.
En handledare på en längre praktik jag hade under min lärarutbildning, hade i sitt klassrum längst fram över tavlan en banderoll hängandes. På banderollen stod det med stora bokstäver:
"Det mest orättvisa man kan göra, är att behandla alla lika!"
Frasen har med glädje följt mig under alla mina lärarår, och jag vill att barnen ska både känna det så och själva ta till sig innebörden och meningen med de elva orden.
Inom vår sjukvård, äldrevård och FiA-verksamhet är ledordet KASAM - känsla av sammanhang.
Självklart och naturligtvis ska vi också i skolans värld ge era barn känsla av sammanhang.
Frågar ni mig, är det vår självklara och absoluta uppgift.
Samma sak när det gäller våra olika ämnen i skolan - varför ska jag kunna det här?
Det är ju en helt underbar fråga!
Vi som pedagoger, har ett fantastiskt uppdrag i att tillsammans med er bidra till att era juniorer blir trygga och medvetna personer, och samtidigt ansvarstagande och kritiskt tänkande samhällsmedborgare.

Förmågan att ta ansvar är något jag tillsammans med mina kollegor fortsatt oförtrutet kommer att träna i höst.                                                                                                                                                I det ansvaret ligger inte bara att göra sitt, utan också att se vad jag kan göra för andra.                      Lyckas vi tillsammans med er därhemma få barnen och ungdomarna till trygga och ansvarstagande samhällsmedborgare som känner tillhörighet och gemenskap, då kommer det att bli sällsynt med skjutningar och uppgörelser som i Malmös Rosengård eller Göteborgska Biskopsgården.                Vad sedan våra barn använder sina förmågor till, är en helt annan fråga.                                          Polis, bagare, undersköterska, advokat eller ingenjör spelar ingen roll. Alla är lika viktiga. Lika värdefulla. Alla behövs.
En av de viktigaste nycklarna är att på rätt sätt kunna ställa krav. Det rätta kravet ger junior en känsla av bli sedd, förstå att hen betyder och är viktig.

Sen är det absolut inte fel, till och med mycket bra, att vara för sin ålder väl bevandrad i ämnen som matematik, svenska, samhällskunskap och engelska.

Hela tiden, i alla ämnen, är den genomgripande frågan vad vi ska ha för nytta av det vi lär oss.  Frågan är inte lätt. Särskilt inte för era yngre.                                                                                        Vad vet de – och vad vet vi - om vad de behöver där framme i de nya tiderna?                                 Den svindlande insikten i detta blir ju att skolämnen i sig är ointressanta. Fast inte.                          De verkliga kunskaperna och förmågorna sitter snarare i social kompetens, förmåga att ta ansvar och förmåga att samarbeta med andra/vara öppen för vad andra tycker och tänker.                                        Någonstans i detta borde vi kunna hitta ett lugn.                                                                                  Men det är inte lätt i en medievärld som obönhörligt skickar signaler om hur misslyckade vi är som inte är långa, blonda, rika, lyckliga och perfekt välbyggda men ändå trådsmala med bländvita tandkrämsleenden.                                                                                                                              Som grädde på moset ska vi dessutom med mindre resurser arbeta mer på ett allt effektivare sätt.   När människor förr var stressade, gick de i taket. I dagens samhälle hinner vi inte det, så vi går i väggen. Någon som är förvånad?

Oerhört mycket nu är den nya tekniken som kommer. Det digitala samhället. Hur vi ska organisera oss för att skolan ska bli bättre; det gäller att hänga med, hänga med på det nya nu.

För en tid sedan såg och hörde jag på TV-nyheterna ett längre inslag från en stort konvent i Stockholm som handlade om det framtida digitala samhället. De värsta dängarna inom olika grenar och riktningar i IT-tekniken var där. ”7 av 10 arbeten som våra barn kommer att söka i framtiden finns inte idag”, var en av utsagorna. En annan ”det som barnen behöver som kunskaper i framtiden vet vi ingenting om”. En tredje var ”det som barnen lär sig i skolan idag, kommer de inte att behöva imorgon”.

Grottmannen Stefanis Neandertalis satt där i soffan och försökte med sin gamla hjärna modell -57 få ihop det han nyss hörde. Vi vet inte vilka arbeten som kommer att finnas, och vi vet inte vad som kommer att behövas där ute i framtiden, och det vi har som kunskaper idag behövs inte sedan.

” – Nähhhää”, funderade grottmannen Stefanis högt samtidigt som hans kvinna Marjutalis Neandertalis slog honom med sin klubba – som var en kudde - i huvudet.

Lika bra stanna i grottan då, eller?                                                                                                            Det jag kan behövs inte, och om framtiden vet jag ju ändå ingenting.

Egentligen är det väl inget nytt under solen. Det enda är att tempot ökar, och där vill jag påstå att vi människor gör ett stort misstag. Våra hjärnor är de de är och behöver den tid de behöver. Istället skapar vi program och maskiner som fattar beslut snabbare än vi förstår. Hur ska vi då kunna hänga med?

Därför har jag som ert barns tränare ett ärligt menat förslag till sommaren.                                    Stäng av datorn. Strunta i Tv:n. Låt era ädelstenar få vara någonstans där inte mobilen har täckning; en plats där det är riktigt otäckt…

Det har hänt mycket i årskurs 5.
Era smultron är så väl värda sitt sommarlov! En extra god glass till midsommar är en väl värd belöning för den kraft och det allt mer styrda målmedvetandet som de har fått plocka fram för att komma i mål detta femte skolår.
Nu väntar en årskurs 6 där siktet betydligt mer skarpt än tidigare, kommer att ställas in mot högstadiet och årskurs 7.

Våra barn är pilar in i framtiden där du och jag inte får vara med.                                                      Våra barn är levande pilar av Livets längtan efter sig själv.                                                                      Vi vuxna är bågarna som dessa pilar ska sändas ut ifrån.                                                                  Vilken framtid vill vi ge våra barn?                                                                                                 Försynen är Bågskytten som böjer oss i sin makt för att Hans pilar ska gå snabbt och nå långt.  Därför måste vi arbeta allt vi kan för att få pilen så väl rustad det bara går utifrån allt det vi kan och kan lära oss.                                                                                                                                        Barnen är det absolut största kapital vi satsar in i framtiden.                                                                Därför ska vi stå raka i våra beslut och det vi tror på, och ödmjukt i arbetet låta oss böjas i Bågskyttens hand.                                                                                                                                För, precis som han älskar pilen som flyger långt, älskar han bågen som är stadig.

Som sagt, ge er junior en stor sommarglass för året som gått! Om tio veckor ses vi igen. Då kan ni vara övertygade om att mina kollegor och jag med er planerar fortsätta sikta mot stjärnorna, och få våra två 6:or bli en glass för sig. 

Nu vill jag att ni hjälper mig se till att era ljuvliga juveler får ett härligt sommarlov med massor av läsning i alla dess former.
Mera ord betyder språkutveckling.
När Harry Potter möter den mördade professor  Albus Dumbledore i världen mellan jordelivet och livet på andra sidan, låter författaren J.K Rowling den kloke före detta rektorn för Hogwarts säga:
" - Språket och orden är det värsta och det bästa vapnet vi människor har.
Med ord kan vi djupt såra en människa för livet, med ord kan vi göra en människa mer än lycklig.
Språket och de ord du kan, talar om vilken person du är. det är förmågan att kunna uttrycka dig som tar dig framåt och håller dig levande."
Barnen har fått låna två stycken böcker att ha som sommarläsning.
Det gäller att hålla grytan puttrande...
                                                                                                                                                             Mina kollegor ska ta hand om sin sommar på bästa sommarvis som bara passar dem, lapa soliga d-vitaminer som laddar batterierna inför läsåret som kommer.                                                                 På midsommarafton går min Marjut o jag nattvakt i Nävekvarns hamn om ni är där och firar.   Annars ska vi vara så mycket bokad tid det bara går ute i vårt lilla hus på ön – långt från hjärndödinformation och stressuppkopplingar.

Det är så livgivande att själv få för sig mycket – man blir så fåförsigkommen!!

Nu önskar jag och mina kollegor er alla en riktigt skön sommar med bra avstånd och friska fasoner.

Ha en riktigt härlig sommar!
Vid tangentbordet
/Stefan

Veckorader inför vecka 24

Östra Skolan 200605

Helgen som var för några dagar sedan var Pingst - hänryckningens tid. Söndagen bjöd på i sanning sommarväder och Mors dag. På nyheterna den eftermiddagen just den dagen kom från Folkhälsomyndigheten nyheten om 0 avlidna på grund av covid-19.
Ingen medmänniska i vårt land var dänryckt av detta virus.
I det stora landet i väster är tillvaron helt förryckt genom demonstrationer och kravaller orsakade av folkets ilska och trötthet över det aldrig avklingande polisvåldet mot färgade personer.
Jag höll på att med svart Falufärg måla räcket runt bastuflotten, då jag i mina tankar upptäckte att vi på samma dag genom starka känslor fick känna och höra om både hänryckt - dänryckt - förryckt.
Vi lever verkligen i andra tider.
När ni får dessa veckorader, är det fyra skoldagar och en avslutning kvar.
På friidrottsdagar springer skolbarnen 60m.
Vuxna sprinters ruschar iväg 100m, fast egentligen 110m.
När jag studerade idrottspedagogik, samtalade jag en gång med en sprinter i svensk landslagsklass.
Han berättade för mig, att han på träningar för loppet, tränade att hålla maxfart i 110m, alltså 100dm förbi mållinjen.
Såklart frågade jag.
Förklaringen var kristallklar.
Målet är att ha maxfart över mållinjen, annars är risken överhängande att ett avstannande smyger sig på innan de hundra metrarna är avklarade.
Fram till några meter över mållinjen, det är så mina kollegor kommer jobba med era juniorer.
"It ain´t over until the fat lady sings", är ett klassiskt engelskt uttryck.
Det gäller här på Östra Skolan med.
Fyra skoldagar + en en avslutning.
När den är över - och vi har sagt hejdå, då är det sommarlov.
Fram tills dess håller vi vår årskurs 5-fana högt i vinden - även om den bara är en lätt sommarbris.

Svenska

De sista fyra dagarna på det här läsåret kommer ämnet svenska att ägnas åt arbete i och om juniorernas personliga böcker om sig själva - "Boken om mig".

Eleverna kommer också att få låna två stycken böcker, vilka de ska - i hängmattan, på gräsmattan, under taket regniga dagar och när helst andan faller på - läsa under sommarlovet för att hålla läsförståelseförmågan puttrande inför starten på årskurs 6.

Givetvis kommer junior att alldeles i början av höstterminen erbjudas tillfälle att redovisa någon av sommarböckerna.

Läsårets sista "Veckans ord" blir följande ( notera att de här orden är till torsdag 4 juni):

chiffer

meddelande

avsnoppande

simborgarmärket

ekvation

hopptorn

simbassäng

symmetrisk

sorbetglass

flaggstångsknopp

Matematik

Det enda som gäller att jobba och göra klart för allt vad tygen håller.
Alla diagnoser och allt förprickat arbete ska bli gjort - helst igår.
Vi har fortfarande elever som "skjuter från höften" och chansar.
Det är ingen bra modell, om man vill vara säker på ett i alla fall godkänt resultat.
Träna, nöta och öva. Inte bara trycka på "Enter" och se hur det blir.
Repetition är kunskapens Moder....

.

Engelska

Sista veckan. Fyra dagar, sen avslutning. Naturligtvis tar vi ingen ny engelska då.
Däremot, ska jag spänna bågen något litet extra, och försöka mig på att få era ljuvlingar att faktiskt skriva ett litet stycke, en liten berättelse på engelska och sedan få läsa upp sin lilla kreation för kompisarna i klassen.
Måhända tycker några av er att jag inte är riktigt klok, som ger mig på en sådan sak när det bara är slutspurten kvar.
Till er kan jag bara säga att jag känner mig helt lugn, "man behöver inte vara tokig för att arbeta här men det underlättar".
Jag vill pröva och se, för att då ha något att bygga på när jag går i mina tankar och funderingar under den tid som för eleverna heter sommarlov.
Inga ord, fraser eller annat till nästa vecka.
Istället ska vi tillsammans ge oss på att försöka bygga något helt nytt av det vi har.
Blir riktigt spännande se hur försöket faller ut....

p.s. Lektionerna i So försvann när vi i onsdags var ute hela dagen i skogen. För att hinna göra klart
       det som är påbörjat, flyttar vi engelskan idag fredag till måndag istället.
       Sara tar So i 5B och jag tar samma moment i 5A.    d.s. 

Bild

Vi avslutar pågående bilder.

Idrott 

Eleverna har fått välja aktivitet. Vi har varit ute på idrotten. Nu har vi också genomfört rörlighetsträningens alla tre tillfällen för terminen. Alla har jobbat mycket bra! Till hösten blir det 5A som får sina tillfällen.

No/Biologi

Vi har avslutat vårt arbete om skogen och genomfört en skogsdag i skolskogen. Alla har varit mycket duktiga och genomförde de olika stationerna bra. Vi har fått kunskaper om hur en skogsplantering går till, vad gallring är för något. Vi har lärt oss hur man kan mäta höjden på träd och hur man kan räkna åldern på träd. Det var en häststation också och vi fick lära oss hur man drar och flyttar timmerstockar i skogen när det inte skogsmaskiner används. Alla har lärt sig att använda tändstål och alla har provat gjort en eld. Vi har också utvecklat våra kunskaper om allemansrätten. En bra dag i skogen!

Vi har avslutat arbetsområdet med ett läxförhör.

So/Geografi

Vi fortsätter det arbete vi påbörjat om Europa, och tränar samtidigt förmågan att läsa samt förstå det man läser.
Det här arbetet kommer, även om världsdelen Europa är den näst minsta av våra jordklotskontinenter, att fortsätta när höstterminen sätter igång.

Avslutande rader
Viktigt!
Alla härliga juniorer kommer nästa vecka att i sin hand få ett dokument som är totalt sprillans nytt.
Det vill på ett - även för eleverna - på ett mycket enkelt och på samma gång så tydligt som möjligt sätt informera om hur läget är, när det gäller skolans ämnen.
Rubriken på dokumentet är "Om det var betyg idag, ligger du till såhär..."
Mycket viktigt är alltså att detta dokument inte är betyg, utan en kortfattad lägesrapport för situationen just nu.
Vi har kontakter, utvecklingssamtal och det digitala Edwise som envist hänger kvar, men avsikten nu är att ett dokument ska finnas som på ett enkelt men tydligt sätt informerar om nuläget.
Dokumentet ska också ge möjligheter till samtal hemmavid under sommaren, om hur junior och ni därhemma vill fortsätta satsningen i skolan under sista året på mellanstadiet, alternativt på olika sätt korrigera sådant som behövs.
Det har i många år stört mig att elever så sent som slutet av december får ett sådant besked, som dessutom i sin betygsform är ovillkorligen skarpt.
Jag har berättat och förklarat för båda klasserna.
De spontana reaktionerna från barnen var att de ville få dokumentet nu på stört.
Rebecca som övergripande ansvarig i 5B och jag som  dito ansvarig i 5A behöver några dagar på oss för att hinna med.
Det här dokumentet, har jag också tänkt, ska finnas som ett dokument för våra utvecklingssamtal samt att juniorerna - och ni - alltid ska kunna fråga om hur läget är, eftersom det är en synnerligen menad avsikt att ha denna handling som ett levande dokument.
Tack för ordet just nu!

Det är mycket som hänt i klasserna 5A och 5B under läsåret som gått. Mycket positivt.
Strax flämtar läsårets sista femdagarsblock förbi, och flera av våra juniorer lämnar oss för andra skolor i mer privat regi.
Vi kan inget annat än önska dem stort lycka till!
Ändå stör det mig en del; jag - och mina kollegor - hade så gärna velat fått fortsätta utveckla och förkovra dessa juniorer, precis som alla de andra.
Steget är stort att gå från "mellan till hög".
För flera blir steget större än de själva tänkt sig.
Just därför är den trygga kontinuiteten och den stadiga vuxenkontakten så viktig inför det allt mer självständiga livet de sex sista terminerna innan gymnasiet väntar runt hörnet.
Oavsett ämne, så är stor del av kunskapen att kunna sin historia, för att då bättre förstå nuet och väl kunna ta hand om möjligheterna i framtiden.
Vill man ha en förändring, måste man själv sätta den ena foten framför den andra.
Det spelar ingen roll om man blir flugen till Australien, helikoptrad till Mount Everest eller ubåtad till Marianergraven i Stilla Havet; fortfarande måste insikten och medvetenheten om att själv sätta ena foten framför den andra infinna sig, annars blir det ingen förändring eller utveckling.
Risken blir då mer av inveckling, och i sin förlängning avveckling.
Livet är inte de resultat vi får, utan mer de val vi gör.
Ett av de livsavgörande valen som ständigt följer oss, från vaggan till graven, är att göra det som är rätt, inte det som är enkelt.
Den utmaningen måste och ska vi vuxna alltid och allestädes stadigt träna och trimma våra blivande vuxna i - oavsett ämne.
Sedan kan, efter mycken träning, det rätta bli enkelt.
Fråga bebisen som idag både äldre och större går utan att blinka.
Många bulor och plötsliga närkontakter av golv och möbelben blev det.
Men idag går hen.
Glädjen, styrkan och energin i att själv klara av att göra, själv ha kontroll, själv ha förmågan att fatta besluten som är rätt, de går aldrig att ta miste på.
En sann anekdot är ynglingen som för första gången gick själv för att handla.
Det hände sig i början på trettiotalet i staden Nyköping.
Efter slit och arbete, hade vår yngling välförtjänt fått sin lön och hade ett, om än litet, sparat kapital.
Stolt stegade han in i den anrika fruktaffären "Toblers".
Hans ekonomiska mål tarvade ett firande.
Butiken finns kvar där än idag, men kvarteret från då är rivet och ersatt med nyare byggkonstruktion.
Målmedvetet gick vår yngling fram till ståndet med frukt och grönsaker.
Med tonårig klang av självsäkerhet i rösten sa vår yngling:
" - Kan jag be att få för en krona blandad frukt? Men inte så många meloner!"

Det här blir sista bloggen för det här läsåret.
Nästa vecka är min tanke och plan att skriva ett slags "Sommarlovsbrev" till er alla.
Men redan nu vill jag tacka för allt er stöd och engagemang under läsåret som gått.
Tack också för att ni så väl läst och tagit del av den blogg som vår årskurs nu har.

Mina kollegor och jag önskar er alla en välförtjänt första junihelg!
Våra blommor och blad behöver regn.
Det finns en rikedom i den vätan, inget tvivel om det!
Låt oss önska att helgen som nu kommer har med sig något till alla.

Funderar ni sedan på att inför sommarlovet köpa fotbollsskor till junior, får ni inte glömma att det viktigaste är att fotbollsskorna passar bra...

Vid tangentbordet
/Stefan