Sommarlovsrader

Sommarlovsrader - Östra Skolan 200612

Ett läsår är tillända. Inte var det längesedan det var augusti.
Det är konstigt, det här med tiden. Farten är ju konstant. Ändå, i dessa mobilbetalningstider, swishar veckor, månader och terminer förbi.
Lägger man då till att termin på engelska heter semester, kan man bli lätt snurrig för mindre.
Katja Ahlin gav mig ett uppdrag, tydligt och rektoriskt, när jag fick tjänsten jag sökte; skapa ordning och struktur i årskurs 5, få in mer skolmotivation och målinriktning.
" - Aj, aj, kapten, sa jag och funderade sommaren -19 igenom en planering på hur jag ville gå till väga.
Idag sitter vi med facit i handen.
Uppdraget är inte klart ännu, men vi är kan man säga halvvägs, för två av de fyra terminerna har förlupit, och vi har innan avslutningen före högstadiet hälften kvar.
Som jag ser det, har det hänt mycket i årskurs 5.
Det finns att jobba med, men det gör det och ska det finnas i alla klasser och hos alla elever.
Nu tillhör jag den där "old school" - där vi på Lärarhögskolan i Luleå där jag gick hade mängder av metodik, ett ämne som i alldeles för stor utsträckning har fått stryka på foten i dagens moderna lärarutbildningar.
Med emfas kommer jag tills jag dör förfäkta övertygelsen om att viktigare än den skoliga utbildningen är den personliga utvecklingen.
Hellre umgås jag med en varmt personlig mindre vetande, än en kallt opersonlig professor.
Era adepter, juniorer, ljuvlingar och juveler är var och en unika.
Därför ska vi i skolan, när vi jobbar med dem, möta och bemöta dem alla utifrån faktumet i raden ovan.
En handledare på en längre praktik jag hade under min lärarutbildning, hade i sitt klassrum längst fram över tavlan en banderoll hängandes. På banderollen stod det med stora bokstäver:
"Det mest orättvisa man kan göra, är att behandla alla lika!"
Frasen har med glädje följt mig under alla mina lärarår, och jag vill att barnen ska både känna det så och själva ta till sig innebörden och meningen med de elva orden.
Inom vår sjukvård, äldrevård och FiA-verksamhet är ledordet KASAM - känsla av sammanhang.
Självklart och naturligtvis ska vi också i skolans värld ge era barn känsla av sammanhang.
Frågar ni mig, är det vår självklara och absoluta uppgift.
Samma sak när det gäller våra olika ämnen i skolan - varför ska jag kunna det här?
Det är ju en helt underbar fråga!
Vi som pedagoger, har ett fantastiskt uppdrag i att tillsammans med er bidra till att era juniorer blir trygga och medvetna personer, och samtidigt ansvarstagande och kritiskt tänkande samhällsmedborgare.

Förmågan att ta ansvar är något jag tillsammans med mina kollegor fortsatt oförtrutet kommer att träna i höst.                                                                                                                                                I det ansvaret ligger inte bara att göra sitt, utan också att se vad jag kan göra för andra.                      Lyckas vi tillsammans med er därhemma få barnen och ungdomarna till trygga och ansvarstagande samhällsmedborgare som känner tillhörighet och gemenskap, då kommer det att bli sällsynt med skjutningar och uppgörelser som i Malmös Rosengård eller Göteborgska Biskopsgården.                Vad sedan våra barn använder sina förmågor till, är en helt annan fråga.                                          Polis, bagare, undersköterska, advokat eller ingenjör spelar ingen roll. Alla är lika viktiga. Lika värdefulla. Alla behövs.
En av de viktigaste nycklarna är att på rätt sätt kunna ställa krav. Det rätta kravet ger junior en känsla av bli sedd, förstå att hen betyder och är viktig.

Sen är det absolut inte fel, till och med mycket bra, att vara för sin ålder väl bevandrad i ämnen som matematik, svenska, samhällskunskap och engelska.

Hela tiden, i alla ämnen, är den genomgripande frågan vad vi ska ha för nytta av det vi lär oss.  Frågan är inte lätt. Särskilt inte för era yngre.                                                                                        Vad vet de – och vad vet vi - om vad de behöver där framme i de nya tiderna?                                 Den svindlande insikten i detta blir ju att skolämnen i sig är ointressanta. Fast inte.                          De verkliga kunskaperna och förmågorna sitter snarare i social kompetens, förmåga att ta ansvar och förmåga att samarbeta med andra/vara öppen för vad andra tycker och tänker.                                        Någonstans i detta borde vi kunna hitta ett lugn.                                                                                  Men det är inte lätt i en medievärld som obönhörligt skickar signaler om hur misslyckade vi är som inte är långa, blonda, rika, lyckliga och perfekt välbyggda men ändå trådsmala med bländvita tandkrämsleenden.                                                                                                                              Som grädde på moset ska vi dessutom med mindre resurser arbeta mer på ett allt effektivare sätt.   När människor förr var stressade, gick de i taket. I dagens samhälle hinner vi inte det, så vi går i väggen. Någon som är förvånad?

Oerhört mycket nu är den nya tekniken som kommer. Det digitala samhället. Hur vi ska organisera oss för att skolan ska bli bättre; det gäller att hänga med, hänga med på det nya nu.

För en tid sedan såg och hörde jag på TV-nyheterna ett längre inslag från en stort konvent i Stockholm som handlade om det framtida digitala samhället. De värsta dängarna inom olika grenar och riktningar i IT-tekniken var där. ”7 av 10 arbeten som våra barn kommer att söka i framtiden finns inte idag”, var en av utsagorna. En annan ”det som barnen behöver som kunskaper i framtiden vet vi ingenting om”. En tredje var ”det som barnen lär sig i skolan idag, kommer de inte att behöva imorgon”.

Grottmannen Stefanis Neandertalis satt där i soffan och försökte med sin gamla hjärna modell -57 få ihop det han nyss hörde. Vi vet inte vilka arbeten som kommer att finnas, och vi vet inte vad som kommer att behövas där ute i framtiden, och det vi har som kunskaper idag behövs inte sedan.

” – Nähhhää”, funderade grottmannen Stefanis högt samtidigt som hans kvinna Marjutalis Neandertalis slog honom med sin klubba – som var en kudde - i huvudet.

Lika bra stanna i grottan då, eller?                                                                                                            Det jag kan behövs inte, och om framtiden vet jag ju ändå ingenting.

Egentligen är det väl inget nytt under solen. Det enda är att tempot ökar, och där vill jag påstå att vi människor gör ett stort misstag. Våra hjärnor är de de är och behöver den tid de behöver. Istället skapar vi program och maskiner som fattar beslut snabbare än vi förstår. Hur ska vi då kunna hänga med?

Därför har jag som ert barns tränare ett ärligt menat förslag till sommaren.                                    Stäng av datorn. Strunta i Tv:n. Låt era ädelstenar få vara någonstans där inte mobilen har täckning; en plats där det är riktigt otäckt…

Det har hänt mycket i årskurs 5.
Era smultron är så väl värda sitt sommarlov! En extra god glass till midsommar är en väl värd belöning för den kraft och det allt mer styrda målmedvetandet som de har fått plocka fram för att komma i mål detta femte skolår.
Nu väntar en årskurs 6 där siktet betydligt mer skarpt än tidigare, kommer att ställas in mot högstadiet och årskurs 7.

Våra barn är pilar in i framtiden där du och jag inte får vara med.                                                      Våra barn är levande pilar av Livets längtan efter sig själv.                                                                      Vi vuxna är bågarna som dessa pilar ska sändas ut ifrån.                                                                  Vilken framtid vill vi ge våra barn?                                                                                                 Försynen är Bågskytten som böjer oss i sin makt för att Hans pilar ska gå snabbt och nå långt.  Därför måste vi arbeta allt vi kan för att få pilen så väl rustad det bara går utifrån allt det vi kan och kan lära oss.                                                                                                                                        Barnen är det absolut största kapital vi satsar in i framtiden.                                                                Därför ska vi stå raka i våra beslut och det vi tror på, och ödmjukt i arbetet låta oss böjas i Bågskyttens hand.                                                                                                                                För, precis som han älskar pilen som flyger långt, älskar han bågen som är stadig.

Som sagt, ge er junior en stor sommarglass för året som gått! Om tio veckor ses vi igen. Då kan ni vara övertygade om att mina kollegor och jag med er planerar fortsätta sikta mot stjärnorna, och få våra två 6:or bli en glass för sig. 

Nu vill jag att ni hjälper mig se till att era ljuvliga juveler får ett härligt sommarlov med massor av läsning i alla dess former.
Mera ord betyder språkutveckling.
När Harry Potter möter den mördade professor  Albus Dumbledore i världen mellan jordelivet och livet på andra sidan, låter författaren J.K Rowling den kloke före detta rektorn för Hogwarts säga:
" - Språket och orden är det värsta och det bästa vapnet vi människor har.
Med ord kan vi djupt såra en människa för livet, med ord kan vi göra en människa mer än lycklig.
Språket och de ord du kan, talar om vilken person du är. det är förmågan att kunna uttrycka dig som tar dig framåt och håller dig levande."
Barnen har fått låna två stycken böcker att ha som sommarläsning.
Det gäller att hålla grytan puttrande...
                                                                                                                                                             Mina kollegor ska ta hand om sin sommar på bästa sommarvis som bara passar dem, lapa soliga d-vitaminer som laddar batterierna inför läsåret som kommer.                                                                 På midsommarafton går min Marjut o jag nattvakt i Nävekvarns hamn om ni är där och firar.   Annars ska vi vara så mycket bokad tid det bara går ute i vårt lilla hus på ön – långt från hjärndödinformation och stressuppkopplingar.

Det är så livgivande att själv få för sig mycket – man blir så fåförsigkommen!!

Nu önskar jag och mina kollegor er alla en riktigt skön sommar med bra avstånd och friska fasoner.

Ha en riktigt härlig sommar!
Vid tangentbordet
/Stefan