Alla Hjärtans dag idag! Barnens sportlov kan väl inte börja så mycket bättre än med en sådan dag.
I Finland heter dagen vän-dagen. Själva firandet har sina rötter i Medeltiden, fast egentligen långt bak i den grekiska Antiken.
Vem den medeltida helige Valentin var, vet man väl än idag inte riktigt, och det var först 1985 som firandet officiellt tog fart i Sverige då dagen hamnade i våra kalendrar.
Försäljningen av chokladpraliner ökar med 90%, godisförsäljningen ökar med 37% och var 25:e svenska köper en ask med geléhjärtan.
Som ni förstår, vi har lite lättsamt samtalat en del om den här dagen som idag är.
Nu blir det ingen snö, och alla vinteraktiviteter blir grusade.
På måndag och tisdag finns det mellan 12 - 14 gratis möjligheter till spontanidrott på Rosvalla i multihallen.
Alltid något, sa han som fick se Åmål.
I övrigt är ett gott tips att gå in på nyköpingsguiden.se. Till exempel, på torsdag 20/2, ute vid Nynäs slott, finns det ett helt knippe av aktiviteter för både barn och vuxna.
Nu något annat.
Jag är fullt medveten om att jag emellanåt låter mig bäras iväg i mitt skrivande och engagemang för era juniorer. Då kan det bli lite fler rader än vanligt.
När det gäller ordförråd och läsförmåga, förmågan att kunna förstå en text eller ett budskap, brinner mitt engagemang sedan dagen då jag började min lärargärning, och lågan brinner fortsatt oförtrutet.
Sedan mobilerna och datorerna på allvar gjorde sina breda entréer i skolans värld, har jag konstaterande sett hur förmågan att kunna beskriva, förklara sig, ta in och förstå en instruktion sjunker generellt sett.
Detta samtidigt som den digitala världen ställer allt större krav på just ordförråd och läsförståelse.
För mig är det en djupt demokratisk fråga, att vara så insatt man kan, förstå så mycket man kan.
Risken är annars att klyftorna och avstånden växer mellan beslutsfattare och beslutsmottagare, dvs. alla oss i den stora massan. Den smygande sjukdomen utanförskap kommer krypandes oerhört lömskt och listigt, om vi inte står upp för det som är vårt ansvar och demokratiska rättighet.
Träningen för att nå dit håller vi i alla högsta grad på med nu. Inte sen. Nu.
Så.
Ha alltid en bok bokad.
Det har sina sidor att läsa och lära sig förstå.
Man blir visare.
Onsdagen 11 mars 18.30 - 19.30 vill vi i vårt arbetslag kalla er alla till föräldramöte.
Den här gången kommer målet med mötet vara att samtala om hur vi ska svetsa de två klasserna samman? Därför, den här gången, kommer alla ni målsmän för eleverna i klass 5B att gå till klassrummet för 5B. På samma sätt, en våning under, kommer alla ni målsmän i klass 5A att gå till klassrummet för 5A.
Vi kommer att ha samma dagordning, men nu är strävansmålet att få ner det gemensamma samtalet och diskussionen på mer detaljnivå.
Så pricka in onsdagen 11 mars 18.30 i era kalendrar.
A propos möten i skolan.
Utvecklingssamtalen närmar sig.
Skolans ledning har lagt ut tid för dem följande dagar, nämligen: tisdag 3 mars, torsdag 5 mars och måndag 9 mars.
Dessa dagar slutar eleverna 12.30.
Tider för samtal kommer ni att få från oss så fort vi fått ordning på dem.
Matematik
Vi kommer arbeta med bråk. Ja, inte slagsmål, utan ett annat slags mål, som vi kan prata om; nämligen bråktal. Det blir täljare, nämnare och rester som blir över, vilka vi redan behärskat kan räkna om till decimaler.
Alltså inte så mycket att bråka om. Möjligen att dividera över.
Veckobetinget blir de förprickade uppgifterna på sidorna 40 - 50.
Målet är att vi nailar diagnos 7 under vecka 11.
Gångertabellerna? Självklart!
Jag har nu under en längre stund räknat ut elevernas snitt, vilket de kommer att få ta del av när de kommer tillbaka från sitt sportiga lov.
Målet är som tidigare, hela tiden inriktat på att alla snittar 40 eller mer när Vallarna och Slottet i juni skiljer oss åt för sommarlov. (Stefan)
Svenska
Den här veckan ska bok nummer två redovisas i form av samma bokprat som vi hade i höstas.
Ny bok lånas givetvis.
Berättelsen om hen, som barnen skrev under vecka 6, blir nu föremål för en liten diagnos i välskrivning samt visande av att man känner till de vanligaste skrivreglerna.
Vidare kommer vi jobba med det som kallas "sammansatta" ord.
Vi behöver inte vräka iväg oss över ord som flaggstångsknoppsputsargesäll, utan kan hålla oss till mera jordnära utgjutelser som sand-låda, bad-strand och gung-bräda.
Det blir i Huvudboken sidorna 120 - 124, och i Övningsboken sidorna 70 - 72.
Egen läsning av njutbar text i lånad bok är självfallet ett inslag vid tillfällen under veckan.
På fredagen som avslutar februari har vi som vanligt veckans ord.
Här kommer de:
sorgsen
våd
schablon
luden
lönngång
orange
orangeri
bibliotekarie
terrarium (Stefan)
Engelska
Vecka 7 kommer vi arbeta med att skriva ett kort brev till en vän. Vi kommer också börja arbeta med chapter 13 som handlar om att handla kläder i affären. Utifrån det kan eleverna sedan göra egna dialoger om att handla.
Det har alltså inte varit någon läxa i engelska till v 7, utan läxan är till fredag v 9.
Här kommer glosorna till fredag 28:e mars:
smart-looking - snyggt klädd
expensive- dyr
can´t afford- har inte råd med
following- följande
a pair of- ett par
pocket - ficka
label- prislapp
popular- populär
How much are they? - Hur mycket kostar de?
try on- prova
go shopping- handla
trendy- trendig (Sara och Philippe)
Bild
Vi har arbetat med Roy Lichtensteins verk. Alla elever arbetat med varsin pusselbit som vi börjat satt ihop till ett gemensamt konstverk. Vi har även uppmärksammat alla hjärtans dag och gjort små alla hjärtans dag kort.
Vi har denna vecka före lovet haft klassens val och aktiviteterna som har önskats från eleverna har varit olika bollekar.
Vi har en lärarstudent som gör sista terminen och har sin VFU hos oss. Hon heter Leja och kommer vara med på idrotten fram till vecka 13. Hon kommer hålla i en del lektioner i åk 5 och efter sportlovet kommer vi ha en period med dans. Ta med ombyte och handduk. (Rebecca)
Vi har avslutat vårt arbete med ekosystemet med ett läxförhör. Efter lovet jobbar vi vidare med Luft och tryck. (Rebecca)
Under sportlovet har eleverna fått ett häfte i historia, som de ska läsa under lovet tills onsdagen i vecka 9, då de ska kunna återberätta det de har läst och lärt sig från texten.
Onsdag vecka 10 är det diagnos på de första tre stencilhäftena som rör tiden från 1000-talet fram till 1500-talet.
Efter diagnosen, kommer vi i historien att ta oss an Vasatiden. (Dabia)
Avslutande rader
Välkomna på kunskapsfest!
I samband med utvecklingssamtalet är du som vårdnadshavare välkommen på Östra skolans kunskapsfest tillsammans med ditt barn. Där kan du få se exempel på vad eleverna på skolan arbetar med nu under våren. Ni kan också sitta ner och ta en fika tillsammans och titta på bilder från vår verksamhet. Vi har öppet 3/3, 5/3 och 9/3 mellan 12.30 och 18. Lokalen är Samlingssalen i gula huset.
Välkomna!
Alexander Duplantis gjorde det! Han tog stavsprånget över 6.17m! Världsrekord och lovligt villebråd för hela världspressen.
Han är bara 20 år, och har givetvis siktet inställt ännu högre upp.
Vinterträningens disciplinerade träning gav resultat mer eller mindre omgående.
Jag vill minnas att det var några rader om honom i höstas, då han lyckades ta sig över 6 meter.
Vart vill jag komma med det här?
Låt oss ändra stavhopp till skolhopp.
Barnen har satt upp löften till sig själva för den här terminen.
Varje månad sätter de upp mål för sig själva.
Min givna ram är att det ska finnas minst ett klart mätbart mål, som t.ex "Jag ska ha minst E på alla diagnoser", eller "Jag ska klara 50 på gångertabellerna".
Sedan kan det vara mål som "Jag ska lyssna bättre", "Jag ska läsa lite varje dag" eller "Jag ska äta lunch varje dag den här månaden".
När månaden lider mot sitt slut, tar vi ner månadslöftena, och varje elev får utvärdera sig själv med frågan "Hur gick det?" och den ännu viktigare frågeställningen "Varför gick det som det gick?"
Jag vill med det här sträva mot och arbeta med rutinen att sätta upp mål för sig själv.
Efter alla mina år i skolan, är det min absoluta övertygelse, att elever som kontinuerligt sätter upp både längre och kortare mål, och lika kontinuerligt utvärderar sina löften, lyckas bättre i sina studier än de som inte sätter upp mål och har koll på vad som förväntas - inte minst av en själv.
Till sist.
Vi har både under förra veckan och denna vecka pratat om och kring ordet civilkurage; modet att våga stå upp för det som är rätt.
Här har vi då också till del kommit in på att just civilkurage ställer de svåra frågorna och ställer oss inför de svåra valen.
Det är lätt att känna omtanke för att människor på andra sidan jordklotet på något sätt behandlas fel eller illa. Men hur är det med det som händer alldeles inpå oss? På arbetsplatsen, i klassrummet, i huset där vi bor?
Framför allt, hur är det med civilkuraget gentemot oss själva? Gör jag det som är bra för mig i det långa loppet?
Det har varit mycket intressanta pratstunder, och där finns många tankar under ytan som är i behov att komma upp till ytan.
Om ni frågar mig, så påstår jag, att tid lagd på dessa samtal, är väl investerad för framtiden.
Det här är frågor och samtal som vi garanterat kommer att komma tillbaka till, men jag vill ändå här och nu berätta och informera er därhemma, utifall ni får höra några frågor som ni eventuellt sätter några frågetecken till.
Nu vill vi i arbetslaget önska alla våra juniorer och deras familjer ett bra sportlov.
Ingen kommer behöva ägna sig åt snöskottning. Det är ju annars en sysselsättning som kan ge extra kosing, eftersom jobbet är skottefritt.
Nåja, nu ska alla våra juniorer ha ett förtjänt sportlov, och då kanske inte skyfflande av sjok med snö högst upp på önskelistan.
Häromdagen träffade jag en träningskollega som är lätt tokig i att fara med långfärdsskridskor.
Ni förstår att han på grund av klimatet denna vinter har sorg när det gäller glidande över frusna vattenspeglar.
Häromkvällen, när min kära fru och jag sent kom åkandes i bilen in mot Nyköping, landade strålkastarljuset på en ensam skridskoåkare ute på lite frusen is på åkern ned mot Nyköpingsån vid Skavstarondellen.
När jag så för ett par dagar sedan mötte min träningskollega på ett pass, var jag tvungen att fråga.
Jo, det var han vi såg ute på åkern.
Det är en konst i livet, att förstå sig på alla människor.
Men en sak är klar - skridskoåkare är också medmänniskor!!
Från oss alla, till er alla - ha det härligt!
Vid tangentbordet!
/Stefan
Alexander Duplantis gjorde det! Han tog stavsprånget över 6.17m! Världsrekord och lovligt villebråd för hela världspressen.
Han är bara 20 år, och har givetvis siktet inställt ännu högre upp.
Vinterträningens disciplinerade träning gav resultat mer eller mindre omgående.
Jag vill minnas att det var några rader om honom i höstas, då han lyckades ta sig över 6 meter.
Vart vill jag komma med det här?
Låt oss ändra stavhopp till skolhopp.
Barnen har satt upp löften till sig själva för den här terminen.
Varje månad sätter de upp mål för sig själva.
Min givna ram är att det ska finnas minst ett klart mätbart mål, som t.ex "Jag ska ha minst E på alla diagnoser", eller "Jag ska klara 50 på gångertabellerna".
Sedan kan det vara mål som "Jag ska lyssna bättre", "Jag ska läsa lite varje dag" eller "Jag ska äta lunch varje dag den här månaden".
När månaden lider mot sitt slut, tar vi ner månadslöftena, och varje elev får utvärdera sig själv med frågan "Hur gick det?" och den ännu viktigare frågeställningen "Varför gick det som det gick?"
Jag vill med det här sträva mot och arbeta med rutinen att sätta upp mål för sig själv.
Efter alla mina år i skolan, är det min absoluta övertygelse, att elever som kontinuerligt sätter upp både längre och kortare mål, och lika kontinuerligt utvärderar sina löften, lyckas bättre i sina studier än de som inte sätter upp mål och har koll på vad som förväntas - inte minst av en själv.
Till sist.
Vi har både under förra veckan och denna vecka pratat om och kring ordet civilkurage; modet att våga stå upp för det som är rätt.
Här har vi då också till del kommit in på att just civilkurage ställer de svåra frågorna och ställer oss inför de svåra valen.
Det är lätt att känna omtanke för att människor på andra sidan jordklotet på något sätt behandlas fel eller illa. Men hur är det med det som händer alldeles inpå oss? På arbetsplatsen, i klassrummet, i huset där vi bor?
Framför allt, hur är det med civilkuraget gentemot oss själva? Gör jag det som är bra för mig i det långa loppet?
Det har varit mycket intressanta pratstunder, och där finns många tankar under ytan som är i behov att komma upp till ytan.
Om ni frågar mig, så påstår jag, att tid lagd på dessa samtal, är väl investerad för framtiden.
Det här är frågor och samtal som vi garanterat kommer att komma tillbaka till, men jag vill ändå här och nu berätta och informera er därhemma, utifall ni får höra några frågor som ni eventuellt sätter några frågetecken till.
Nu vill vi i arbetslaget önska alla våra juniorer och deras familjer ett bra sportlov.
Ingen kommer behöva ägna sig åt snöskottning. Det är ju annars en sysselsättning som kan ge extra kosing, eftersom jobbet är skottefritt.
Nåja, nu ska alla våra juniorer ha ett förtjänt sportlov, och då kanske inte skyfflande av sjok med snö högst upp på önskelistan.
Häromdagen träffade jag en träningskollega som är lätt tokig i att fara med långfärdsskridskor.
Ni förstår att han på grund av klimatet denna vinter har sorg när det gäller glidande över frusna vattenspeglar.
Häromkvällen, när min kära fru och jag sent kom åkandes i bilen in mot Nyköping, landade strålkastarljuset på en ensam skridskoåkare ute på lite frusen is på åkern ned mot Nyköpingsån vid Skavstarondellen.
När jag så för ett par dagar sedan mötte min träningskollega på ett pass, var jag tvungen att fråga.
Jo, det var han vi såg ute på åkern.
Det är en konst i livet, att förstå sig på alla människor.
Men en sak är klar - skridskoåkare är också medmänniskor!!
Från oss alla, till er alla - ha det härligt!
Vid tangentbordet!
/Stefan
